Det måste snart ske en förändring i mitt liv. Jag och Micke vill ju flytta till större, men för det krävs ett jobb, helst två, och snart dyker en ypperlig chans upp till större boende, men då måste ett jobb finnas! Så just nu känns det som att jag är beredd på nästan vad som helst. Något som är jäkligt jobbigt är att på de ställen jag har störst chans att få jobb kan jag inte vara, blir så stressad av att vara på en förskola, spelar ingen roll vilken det är, men att stressen är så stor att man spyr och nästan svimmar innan en jobbdag är väldigt jobbigt, och det blir INTE bättre efter några dagar. Gråter oftast direkt när jag kommer hem efter en jobbdag på en förskola, varför vet jag inte, men det känns som att man utsatt sig för en rädsla eller liknande och sen släpper det och då gråter jag.
Det är inte många som vet detta, men det är så det är. Många säger "ja men de är ju ett jobb, man kan inte vara kräsen".. det är inte det som är problemet. Men jag är så pass rädd om mig själv i detta livsskede så jag tänker inte utsätta mig för ett jobb där jag vantrivs. Hade jag kunnat så hade jag såklart jobbat på förskola.
Jag hoppas på att jag kan få något svar från utredningen jag gjort hos psykologen. Så får vi se om medicin måste tas eller vad som händer. Som vissa vet lider jag av social fobi, och utredningen om ADHD är nu igång..
Nej nu ska jag vara med lillkussen en stund, är barnvakt och snart kommer hans mamma :)